vardagen kommer ikapp
Endast 3 (9/3 2015 nu i skrivande stund) dagar kvar till begravningen, och vardagen börjar komma ikapp allt mer.
Det känns skönt men ändå tungt att vara hos svärmor och familjen. Men jag känner att jag har behövt det själv och att veta att man kan hjälpa till med det man kan känns skönt. Livet har ju rullat på även fast det varit tungt men begravningen och att ens svärfar har gått bort har bara känts som en lång mardröm som vi aldrig vaknar upp ur. Det är så svårt att hitta tillbaka men vi måste ju ändå komma dit.
Att höra sin dotter grina på kvällen och säga att hon saknar sin farfar och vill vara med honom är tungt och jobbigt. Att se och höra alla som saknar sin far och man är också lite jobbigt men jag känner att jag fått hjälp att sörja och får dagen att gå ihop lite gran. Men det är tungt och allt känns så fruktansvärt orättvist. Man vill hjälpa och stödja så mycket som möjligt men det går inte mer än vad man redan gör.
Vi saknar dig så ini helvetes mycket fina älskade svärfar ♡ Det är tungt utan dig och att se alla ha sån smärta och tårar som rinner istort sätt varje dag ♡ Du är nu en ängel som vakar över oss alla och kommer alltid finnas hos oss och i våra hjärtan ♡